Dröjsmålsränta

Dröjsmålsränta är en slags ränta som används som ersättning eller sanktion när betalningen har skickats efter att fordran har förfallit. Det är räntelagen som reglerar dröjsmålsräntan, och det är en dispositiv lag. Det betyder att lagen ska användas om inga andra villkor är uppsatta mellan parterna.

Debitering av dröjsmålsränta

Räntelagen är endast tvingande i ett fall, nämligen när avtalsvillkor inskränker gäldenärens, den som är skuldsatt, rätt till jämkning. Om en skuld inte betalas på förfallodagen så ska ränta utgå från den dagen. Om själva dröjsmålsräntan är avtalad så äger borgenären, från förfallodagen, rätten att debitera dröjsmålsräntan.

Om dröjsmålsräntan inte är avtalad men upplysning om debitering finns angiven på fakturan, så har borgenären rätt att, 30 dagar från fakturans datum, debitera dröjsmålsräntan. Även om fakturan anger en kortare tid för betalningsvillkoret, som exempelvis 10 dagar, så får dröjsmålsräntan tekniskt sett inte debiteras före 30 dagar efter fakturadatumet. Om upplysning om debiteringen av dröjsmålsräntan inte uppkommer på fakturan, men går att finna på betalningspåminnelsen, så äger borgenären, enligt räntelagen, rätten att debitera dröjsmålsräntan när 30 dagar har gått efter att betalningspåminnelsen skickades ut.

Om gäldenären och borgenären är näringsidkare, och skulden har ett samband med deras diverse yrkesmässiga verksamhet, så äger borgenären rätten att debitera räntan 30 dagar från datumet på fakturan, oavsett om upplysningen om detta inte har funnits på själva fakturan.

Vi hjälper små till medelstora företag att jämföra och hitta bäst finansiering

Vi samlar bankernas erbjudande och presenterar de bästa förslagen till er